Det bästa jag gjort på länge…

Nu är det dax, tänkte jag. Och jag slog slag i saken. Fick kliva in i en varm, ljus liten lokal i Stenhamras villaområde och emot mig sköljde ljuva dofter av lavendel och ljus. Mjuk musik och en härlig liten grupp människor som också valt att gå på yoga denna kalla söndagskväll. 1,5 timme gav jag mig själv på Yogamore, med fina Terese som yogalärare, mycket kunnig och varm person. 

Jag har ju gått på några yogapass på slottet som fantastiska Karin har lett, men kände så starkt att jag behöva komma iväg till en annan lokal och bara få vara där för min egen skull (i min och Karins lokal så träffar jag ju självklart våra kunder osv…) Jag ville verkligen landa i mig själv, bara få andas, slappna av och mjuka upp kroppen, helt i min egen värld.

Och det va precis vad jag gjorde. Direkt när vi la oss ner på mattan och jag tog ett djupt andetag så kände jag så starkt: det här måste jag göra OFTARE.

Mina dansklasser med HappyMoves hade avslutning förra veckan, ett projekt avslutat för terminen, snart även avslutning för Kulturskolans danselever. Yogan kommer fortsätta lite under jul och nyår. 

Men nu börjar min tid. Tid att hitta bra rutiner, stärka upp kroppen, känna efter och slappna av. Det är nog därför jag gillar de här med att arbeta i projekt eller terminer. Det är fantastiskt när allt väl är igång, men också härligt när mer tid ges till annat, för under terminerna är det mycket arbete och jag sliter på kroppen mycket.

Kanske kan du också hitta perioder att landa lite extra? Unna dig. Landa. Hitta nya vägar. Utforska. Kanske kan julledigheten få vara en sådan tid? Om än bara en dag, en eftermiddag…

Hoppas du får en härlig dag✨

/Sofia

Annonser

”Inte känna efter så mycket”….. Eller?

Sen jag var liten har jag varit en person som ”kört på”, och problemet är väl att jag också vet att jag klarar av det mesta trots megaförkylning eller liknande… Gjorde senast för någon månad så att jag jobbade på med ALLA dansklasser under en hel vecka när jag egentligen borde legat kvar i soffan hela veckan (ja, för jag låg ju i soffan alla timmar jag inte undervisade dans…typ).

Och visst, jag klarade av det… Men samtidigt så känner jag när jag kommer hem att ”det här va ju inte så snällt mot kroppen”…

Nu har jag bestämt mig att sluta med detta. Det är ingen som kommer tacka mig för att jag kör helt slut på mig.

Igår ställde jag in alla dansklasser… Halsen gör ont när jag sväljer och kroppen har febervärk…

Det gäller bara att bestämma sig. Idag vilar jag.

  

…ner en vända på botten…

Ni som läst i menyn om mig och min bakgrundshistoria har kunnat läsa lite kort om att jag haft ätstörning stora delar av min tonår. En ätstörning som stundtals har varit rätt diffus medans andra perioder varit väldigt tydlig. Idag skulle jag kalla mig frisk sedan ca 3 år tillbaka, men jag har mina dippar (även om de kommer allt mer sällan). 

När jag började känna mig bättre och mer fri från matångesten så kom dessa anfall av; Jag är så tjock! Jag måste banta! Jag skäms för min kropp! och så vidare, mer och mer sällan. Tack vare mental träning och min absolut bästa affirmation JAG ÄR HÄRLIG som kan användas när som helst och är för mig en stark och tydlig sköld mot dessa tankespöken. För det är precis vad de är, tankespöken. Hjärnan spelar oss ett spratt. Det som igår kändes som en toppendag och vi kunde titta oss själva nakna i spegeln och tänka jag är inte så tokig ändå kan på några timmar eller över en natt förändras till självhat och ångest. Det är ett spratt! Men jag vet nog så jobbigt det är att vara mitt i det, man vill bara krypa ur sin kropp och lägga sig och dra täcket över sig och vakna upp när allt är över…

  
Nu var det så att jag fick en dipp för några dagar sedan, men det var väldigt länge sen sist, kanske ett år, jag minns inte… En riktig dipp ner på botten. Jag känner inte igen mig själv vare sig psykiskt eller fysiskt när jag får sån ångest. Jag som skriver och bloggar om att älska sig själv som man är, vara ödmjuk mot sig själv och peppa sig själv… Allt detta som bortblåst. Och jag tittar och tittar i spegeln med ledsen min på min kropp och framför allt min mage som jag tycker har blivit gigantisk. ”Vad har hänt?? När blev jag så här fet?? Jag måste börja äta mindre!! Kanske gå på en smoothiediet! Springa varje dag! Fan vad jag skäms över mig själv!”… Ja, så här kan det låta i min hjärna och jag kan börja gråta när jag ser mig själv i spegeln… 

Men ett av mina största tips till mig själv och till andra i liknande situationer är; säg det till någon! Berätta om din ångest, vad som försegår i ditt huvud, vad du känner och vad du tänker! Det kommer genast att avdramatisera det hela, och troligtvis kommer den du berättar för inte se någon skillnad på dig från igår till idag… Med all säkerhet… För det sitter i huvudet… I mitt huvud… Och även om jag nu skulle ha gått upp något kilo över jul där jag varit sjuk, ätit gott, skrattat, haft det bra och inte hållit i 15 dansklasser i veckan så gör det inget! Det gör inget att de där extra trivselkilona (eller hektona) tillkommit. När jag kommer tillbaka till mina rutiner och tränar för att må bra så kommer det kännas bra ändå, trots att hektona skulle vara kvar, det är inte kroppen som bestämmer, det är känslan i huvudet som gör det!

 Men det är det här som jag inte förstår när jag är uppe i ångesten; att jag duger precis som jag är just nu, att några extra hekto på magen inte spelar någon roll, att jag är en lika härlig person som innan, att jag är värd att bli älskad och att det är helt okej att tycka om sig själv ändå. Man måste inte vara missnöjd! Det är något som sjunger i mitt huvud, fast tvärtom under ångesten, då känner jag liksom en känsla att jag inte får tycka om mig själv i det här tillståndet, att det måste bli bättre, mer perfekt… 
Suck…
När ska hjärnan lära sig?
Tills den lär sig tränar jag på, lär den nya tankebanor, försöker bryta gamla, ältar med nära och kära, delar med mig till andra i samma situation, peppar andra… Peppar mig själv…
Jag vet att det är många som är i samma situation. Matångest. Kroppsångest. Träningsångest. Hälsoångest. Och vi är fler som skulle behöva prata om det, för det är när vi pratar om det som det kommer ut ur hjärnan och inte bildar någon slags egen världsbild av hur perfekt är, och det är när vi håller det för oss själva som ångesten bara blir större och mer och mer ohanterlig…

Prata med någon, någon nära eller någon proffesionell. Men prata om det!

All kärlek och styrka till er! 💛

//Sofia

 

Foto av min fantasitske bästis, sambo, hjärtegull och stöttepelare Nikola Stankovic. Vad hade jag gjort utan dig? ❤️
 
 

Yoga på Svartsjö Slott!

Yogan betytt mycket för mig sedan några år tillbaka. För mig är yoga ett andningshål, återhämtning, mental styrka och avslappning. Ett tillfälle att träna på att släppa all prestationsångest och öva sig att vara i nuet.

Under våren 2016 så kommer jag och Karin Thyr Eriksson starta ett samarbete på Svartsjö Slott på Färingsö där vi tillsammans kommer driva yogaverksamhet. Karin använder sig av det nya sättet att se på yoga, Core Strenght Vinyasa som Sadie Nardini har skapat, en yoga som bygger på kunskaper i anatomi och där många yogarörelser har arbetats om för att vara optimalt för våra kroppar.

Jag kommer att leda grupper i YinYoga, en lugn och mycket meditativ yoga som bygger på sittande och liggande positioner som utförs under lång tid och där man tränar mindfullnes, att vara i nuet och gör bindväven mjukar och smidigare vilket gör YinYogan till ett verktyg för att både kropp och sinne ska må bra.

Vi kommer ha regelbundna drop-in-klasser varje vecka och anordna workshops och retreats under vissa helger! Så det finns möjlighet för de som inte är bosatta på ön att komma och njuta av den unika slottsmiljöen och härlig yoga med oss!

Mer information finns på Yoga på Slottets hemsida!
Varmt välkomna!
  

  
 

Danspass med kollegor!

Igår fick vi tid för en friskvårdstimme på Kulturskolan där jag arbetar, fantastiskt härligt att få ha det med kollegorna. Jag höll ett lättsamt danspass med tillhörande styrka/teknikträning och lång stretch. 

Det är något av det bästa jag vet med mitt jobb; att få människor att må bra, vara mer avslappnade i sin kropp och att boosta med positiv energi! Det är så mycket som kan tillföra negativ energi och negativ självbild, vilket jag hoppas att man kan glömma för en liten stund ibland. 

Alla jobbar vi utefter våra egna förutsättningar och det är viktigt att vi uppskattar oss själv här och nu, inte för hur man tror att det kommer va eller kännas om några veckor eller månader när man ”har kommit igång”.

  

Härligt krispigt

Der va precis vad det var på gårdagens jogging/promenadrunda ute hos föräldrarna i Sätrabrunn! Så fantastiskt härligt! Blev ett tag mer upptagen av att fota frost än av att jogga. Fantastiskt!

 

Är det inte helt fantastiskt hur naturen kan ändras? Att följa naturen och faktiskt se hur den förändras gör mig lugn och mer i nuet.

  
Man ju få för sig att löpning är något att ägna sig åt de lite mer varma månaderna men faktum är att jag gillar löpning nästan mer på vintern! Det gäller bara att klä sig rätt, underställ, fodrade tights, halsduk, mössa, vantar och att hålla koll på isen…
Och så här glad blev jag igår över min runda, lite kylslaget leende. -6 grader.

  
 

Alltid bättre att göra något än inget

Har du svårt att hitta motivation till en specifik sak? Har du prövat taktiken, alltid bättre att göra något än inget?

I vår moderna värld där mycket av livet sker i sociala medier ( fy det låter ju helt sjukt egentligen…) och vi är ofta ständigt mycket medvetna om vår omvärld. Det är lätt att det blir för mycket av allt, att man känner stor press att träna på ett visst sätt, äta på ett visst sätt och leva på ett visst sätt, allt ska vara så maxat.

Har du som jag svårt att ta in allt detta och det lätt blir för mycket så stäng av detta en stund, en dag, en vecka för att få vara lite mer ifred med dina egna tankar om hur du vill ha det i ditt liv.

Sen gör det du planerat att göra bara en kort stund, exempelvis så finns det ingen regel att man måste vara på gymmet en timme (även om man ibland kan to det) ett kortare pass på runt 20 min kan du få ut mycket av, och framförallt så kommer du dit, du tränar och sedan har du gjort ditt pass. Det behöver inte vara mer än så. 

  

Nya tider och nya möjligheter

Den här veckan kör jag de sista dansklasserna på Sala Kulturskola och nästa vecka är det dansavslutning och musikalavslutning. I och med att danslektionerna har uppehåll kan jag och vill jag lägga mer tid på min egen träning. När jag har uppåt 20 dansklasser i veckan är det svårt att få orken att räcka till och jag försöker få till åtminståne 2 kortare styrkepass för att kroppen ska hålla.


Jag gillar verkligen att vara ute i friska luften och jogga och gärna lyssna på någon bra podcast eller radioprogram. Det är njutning och avkoppling för mig! Men när jag undervisar så mycket har jag upptäckt att mina knän inte orkar med den belastningen plus att det är svårt att få tiden att räcka till.

Men i och med att dansen har uppehåll kan jag nu alltså smyga igång jogging-rundorna. Och då ska ni veta att det verkligen är jogging vi snackar om. Lugnt tempo där man gott och väl kan föra ett samtal.

När jag joggar så går jag efter tid och inte kilometer. För att det är tiden du belastar kroppen som är avgörande (självklart också intensitet). Att fokusera på tiden man är ute hjälper också att fokusera mindre på resultat, vilket är bra att undvika, speciellt i början när man börjar träna.

Jag börjar alltid med 15-20 min jogging och sedan promenad för att sen öka med 5 min ungefär varannan vecka…

Nu ligger jag här i sängen och funderar på att göra en provrunda! Jag bara längtar efter frisk luft och dagsljus!

Ha en fortsatt härlig dag!

//Sofia

Måste man vara missnöjd?

En sak jag grubblat på länge är; måste man vara missnöjd för att göra en förändring? Kan man inte i kärleken till sig själv unna sig att må bra/må bättre.

Reklam och försäljning bygger oftast på att spela på just det; visst är du lite missnöjd med dig själv? Visst skulle du få bättre självförtroende om du hade lite smalare midja.

Ett, tillsynes, ypperligt säljknep för bantningsprodukter, träningstidningar, kvällstidningar, personlig träning m.m.

Men historierna är också alltför många när det gäller överviktiga personer som kört stenhårt, gått ner många, många kilo och helt lagt om sin livsstil, som i slutändan iallafall är lika missnöjda med sig själva trots att de fått den där ”drömkroppen” som de alltid drömt om.


Om man inte jobbar på sin självkänsla så kommer det troligtvis bli på detta vis, och jobba med sin självkänsla är nått av det viktigaste jobb vi har, för det finns mycket som kan ge självkänslan dålig kondition, exempelvis alla dessa löpsedlar och social media om hur kroppen, träningen och kosthållningen ska se ut.

Jag är stolt över mig själv!

Den bästa affirmation som finns tycker jag! Näst följt av:

Jag är härlig!

Unna dig att tycka om dig själv, just så som det är nu! Just precis nu!

Vill du göra en göra en forändring så boosta dig själv med kärlek just till dig själv, och gör förändringar för din egen skull, aldrig för någon annans. Mota bort bilder från media och stå på dig att jag är härlig!

Go go go!

Hoppas du får en fortsatt fin dag!

//Sofia