Jag är härlig!

Jag har skrivit förr om denna affirmation eller mantra att upprepa för sig själv när som helst. Gärna varje dag. Kanske varje gång du tittar i en spegel? 

För vad säger vi till oss själva egentligen när vi tittar oss i spegeln? Eller där på gymmet? Peppar vi oss själva? Eller trycker vi ner oss själva? Lyfter vi oss själva eller sänker?

Vissa dagar får man kämpa mer än andra med att peppa sig själv, säga sitt mantra flera gånger om… Och andra dagar känns det mycket lättare. Ibland behöver vi övningen mer, ibland mindre.

  
 

Dags att gå vidare… Sjukgymnastik 

Efter tre tillfällen hos kiropraktorn så känns bäckenet tillrätta lagt, men nu är det väldigt instabilt samt att det stretar och drar väldigt över höger höft. Ryggen känns ok men extremt svag, skulle inte våga mig på att lyfta något speciellt tungt, känns lite som en tickande bomb.

Som tur är har jag fått tag på en väldigt bra sjukgymnast på Sport & Rehabkliniken vid Sant Eriksplan (min sambo har varit där tidigare med en ljumskskada). Att det just är en sportklinik där det finns ett gym som man tränar i känns väldigt viktigt, att det är träningen som ofta är den största biten tillbaka efter skador, och hur tråkig den än må kännas så måste den göras för att kroppen ska ha en chans att stärka sig och få bättre genomströmning och läkning. (Självklart så kräver ju en del skador absolut vila, eller vila från olika aktiviteter)

Jag ska vila från en aktivitet till exempel. Nämligen att kröka på ryggen när man exempelvis lyfter upp något från golvet. Jag har gjort det väldigt mycket, speciellt när jag har haft ont. Magmusklerna har inte orkat stabilisera en naturlig svank så då har kroppen kompenserat genom att krumma sig.

Så här ska jag göra framöver: BÖJA PÅ BENEN & HÅLLA RYGGEN I NATURLIG POSITION.

  

Sparamånad: Hur går det?

Hur går det där ute? Oavsett om du har en bestämd sparamånad eller ofrivillig så har det troligtvis kommit upp olika tankar och känslor kring detta, kring ekonomi och konsumtion.

  
Jag har väl kanske inte varit helt nöjd med min insats denna gång, men det kan också handla om att jag inte hade helkris, ingen kniv mot strupen, vilket har gjort att jag kanske inte gått in hardcore den här gången. Jag var lite missnöjd med min insats tills jag frågade vad sambon tyckte, N tyckte däremot att vi jobbat på bra, framför allt med maten, att äta ur det vi har, hitta på nya recept och äta storkok.

Och det har vi faktiskt varit väldigt bra på! Och även om jag inte varit nitisk som sist (hade inget val då när det gällde att leva på 800 kr en månad efter alla räkningar, i den slanten skulle även resor ingå). Det gick den gången, man fick bli ännu bättre på att hitta på lösningar.

Men jag har ändå stannat up många  gånger under de här dagarna och tänk tanken ”behöver jag verkligen det här?” eller ”behöver jag verkligen det här just nu?”. 

Och det är ju det som är tanken, att stanna upp och faktiskt tänka efter lite, observera vad det kommer upp för känslor om man inte kan konsumera så mycket som man i vanliga fall göra. Vilka är vi då?

Vi kör på lite till här, bakar av det vi har i skafferiet: granola, bröd, frökex m.m. Storkok med linser, bönor, kött och kyckling från frysen (vårt nästa mission är att äta mer fisk!)

Hur går det för dig därute? Tankar och funderingar som dykt upp?

Fler besök hos kiropraktor…

Det känns så skönt att jag fick tid så snabbt och att jag fick en kiropraktor som jag kände att jag kunde lite på, som dessutom var mjuk och inkännande. Det ger en väldigt bra känsla att ta hand om kroppen och att faktiskt lära sig mer om den.

Jag som jobbar med kroppen varje dag och har gjort så i många, många år tycker att jag har hyfsat koll på min kropp och en skaplig kunskap om anatomi för husbehov, men jag lär mig alltid något nytt och kanske har man också ibland snöat in på saker och överdrivit saker som man inte har tänkt på. Som dessutom blir extra tydligt om man har ont någonstans, man börjar direkt överkompensera vilket kanske hjälper för stunden men inte i det långa loppet.

Jag fick en sträng order från kiropraktorn: SLUTA KNAKA UT RYGGEN.

Hm. Det har ju jag gjort i många år. Också för att en sjukgymnast på gymnasiet sa att det va helt ok att göra, att det bara var luft som släpptes ut mellan kotorna. 

Men gör man detta varje dag, år ut och in så är det inte bra för kotorna och framför allt diskarna, det blir hela tiden irriterat och ev inflammerat.

Så nu är det slut på det. Det va riktigt jobbigt första dagarna. Som kiropraktorn sa: Det kommer att vara som att äta äppelmunk med socker utan att slicka sig om munnen…

Men jag kämpar på! Jag ska göra allt jag kan för att det här ska bli bättre!

Fortsättning följer…

  

Nytt år: Löfte? Mål?

Det här med nyårslöften egentligen, det kan man ju ha delade meningar om… Å andra sidan så verkar ju vi människor uppenbarligen triggas av att starta på nytt, börja om osv. Att alla dieter och träningsprogram så gott som alltid börjar på en måndag tillexempel.

  
Oavsett om du gett dig själv ett nyårslöfte eller har något annat mål i sikte så se till att målet är:

  • Nåbart. Det ska alltså vara möjligt för dig och med dina förutsättningar att nå detta mål.
  • Attraktivt. Det ska (helst av allt) finnas en egen motivation, drivkraft att genomföra målet. Att det är DU som har bestämt förutsättningar och mål och inte någon annan.
  • Tidsbestämt. Kan vara bra, då det blir över en överskådlig tid och deadline. Men mina funderingar går ibland över om det behöver vara tidsbestämt, vill man inte göra en bestående förändring? (Dock har det ju många gånger visat sig att mål som är lite halvluddiga ofta rinner ut i sanden…)
  • Tydligt. Gör en huvudrubrik för ditt mål och specificera sedan under vad exakt det betyder.
  • Tillvägagångssätt. Hur ska jag gå tillväga för att nå mina önskningar? Vilka hjälpmedel har jag? Vilka personer kan stötta mig?
  • Vilka är mina fallgropar? Och hur tar jag mig ur dom/håller mig borta från dom? 


    Tid för sparamånad!

    Den här gången är jag peppad!! Förra året i februari skrev jag om det då aktuella sparamånaderna, som då blev omkring ca 3 vad jag kan minnas. Förra året var det lite mer av en ekonomisk kris i min plånbok, så jag hade inte så mycket val än att skala bort onödiga utgifter och se över min konsumtion och levnadssätt. Klicka här för att komma till förra årets (nåja än så länge: årets) sparamånad-inlägg!

      
    Den här gången handlar det också om att lätta lite i plånboken, då min frilansande sambo har ”semester” in bit in på det nya året. Dessvärre så har man ju inte betald semester som frilansande med eget företag. Dock så är vi denna gång lite mer förutseende, signalerat om att det troligtvis kan bli knapert de första månaderna på året. Dessutom så har vi ju i princip lagt alla våra slantar på att fixa i vårt nya hus, vilket vi också varit medvetna om att vi gjort. 

    Sen har jag återigen börjat fundera över konsumtion och ”slösandet” av pengar. Det är så lätt att man kommer in i att belöna sig med saker, prylar och annat som kanske inte är speciellt nödvändigt… Förvisso är jag verkligen för att unna sig saker ibland, både mat, upplevelser och kanske ting som man önskat sig. Men att då och då stanna upp, tänka till, leva mer sparsamt gör faktiskt att en uppskattar det man har mycket mer. Dessutom så inser man också hur mycket man har och som grädden på moset så har jag också märkt att man blir mer kreativ; för när man inte kan köpa allt man kommer på börjar man söka andra vägar; använda det man redan har, ändra om, ta över saker som familj och vänner inte använd längre, osv.

    Nu kör vi igång här!

    Hänger du på?? Kommer lägga upp tips och trix för sparamånad samt hur det går för oss. Kommentera gärna dina egna erfarenheter/upplevelser!

    Allt gott!✨

    /Sofia 

    Det bästa jag gjort på länge…

    Nu är det dax, tänkte jag. Och jag slog slag i saken. Fick kliva in i en varm, ljus liten lokal i Stenhamras villaområde och emot mig sköljde ljuva dofter av lavendel och ljus. Mjuk musik och en härlig liten grupp människor som också valt att gå på yoga denna kalla söndagskväll. 1,5 timme gav jag mig själv på Yogamore, med fina Terese som yogalärare, mycket kunnig och varm person. 

    Jag har ju gått på några yogapass på slottet som fantastiska Karin har lett, men kände så starkt att jag behöva komma iväg till en annan lokal och bara få vara där för min egen skull (i min och Karins lokal så träffar jag ju självklart våra kunder osv…) Jag ville verkligen landa i mig själv, bara få andas, slappna av och mjuka upp kroppen, helt i min egen värld.

    Och det va precis vad jag gjorde. Direkt när vi la oss ner på mattan och jag tog ett djupt andetag så kände jag så starkt: det här måste jag göra OFTARE.

    Mina dansklasser med HappyMoves hade avslutning förra veckan, ett projekt avslutat för terminen, snart även avslutning för Kulturskolans danselever. Yogan kommer fortsätta lite under jul och nyår. 

    Men nu börjar min tid. Tid att hitta bra rutiner, stärka upp kroppen, känna efter och slappna av. Det är nog därför jag gillar de här med att arbeta i projekt eller terminer. Det är fantastiskt när allt väl är igång, men också härligt när mer tid ges till annat, för under terminerna är det mycket arbete och jag sliter på kroppen mycket.

    Kanske kan du också hitta perioder att landa lite extra? Unna dig. Landa. Hitta nya vägar. Utforska. Kanske kan julledigheten få vara en sådan tid? Om än bara en dag, en eftermiddag…

    Hoppas du får en härlig dag✨

    /Sofia

    Ny inspiration!

    Äntligen!

    Äntligen känner jag återigen ny, stark och uppriktig inspiration för att experimentera i köket! Eller ja, ska man vara ärlig så läs; överhuvudtaget uppskatta att vara i köket, att inte se det som ett måste. Jag har sedan några år tillbaka varit mycket inspirerad till att hitta nya vägar vad det gäller mat, snacks och desserter, smoothies och allt annat som finns att experimentera med i ätväg. Men sista månaderna har bara inte haft varken lust, inspiration eller ork. Man har ätit det snabbast möjligast. Mycket pasta och sås, vilket i och för sig inte behöver vara dåligt, men i längden blir det både tråkigt, innehållslöst och enformigt. Troligtvis beror detta på att vi i somras köpte ett stort renoveringsobjekt och har jobbat de flesta lediga timmar med att fixa och trixa hemma. Då har det liksom bara blivit ”nått att stoppa i magen”. Det har ju sitt syfte också, men det är inte riktigt så jag vill ha det eller tycker är roligt. 

    Jag vill vara inspirerad och äta gott och näringsrikt, men för den saken skull inte bli överdriven åt något håll. Vara balanserad och ha roligt helt enkelt.

    Både jag och sambon var på samma bana. Här behövs en nystart. Nya recept. Ny kraft. Nya smaker.

      

    Så! Jag bestämde mig för att lägga bort paddan och telefonen (mer om detta i ett senare inlägg) och faktiskt bläddra i alla fantastiska, och olika, kokböcker som jag samlat på mig genom åren. För visst känns det igen? Kanske är det fler som har några kokböcker som man inte tittat i på rätt länge? 

    Och som jag har blivit inspirerad! Nu vill jag mest hela tiden stå och pröva recept och hitta på egna. Det kommer att synas i bloggen ett tag framöver. 

    Nog är det bra att kunna googla upp i princip vilket recept som helst, men det är något visst med att slippa den där skärmen, hålla i en riktig bok, bläddra riktiga sidor, se på fantastiska bilder. Man behöver ju inte laga sig igenom alla recepten, ja faktiskt inte ett enda. Men jag kan nästan lova dig att du kommer att bli inspirerad i vilket fall.

    Så ta en runda bland kokböckerna och låt dig inspireras, om det så bara blir en ny rätt så är det gott nog. Lycka till!

    ✨ Sofia

     

    Behålla lugnet i stormen

      
    Vintern har kommit med buller och bång, på många håll pratar man om snökaos. Jag skulle själv ta mig ut i morse och dels åka lokalbuss och dels ta ett tåg från Stockholm Central, där det råder stora förseningar och inställda tåg.

    Tankarna går i huvudet runt saker som vi människor kan styra väldigt lite över. Visst kan vi se till att vägar är plogade, vinterdäcken på och allt det där, men vi kan faktiskt inte styra över väder och vind. Tankarna går också kring hur värt det är att stressa upp sig över saker du inte kan styra över. Säkert är det många som har viktiga möten att gå till eller andra tider att passa, men vad gör det oss för gott att stressa upp oss? Och för vems skull?

    Nu sitter jag här på tåget som kommit iväg nästan en timme försent, även om jag nu då har tid att flexa på så hade jag inte kunnat göra så mycket mer än att ställa in eller skjuta fram tiden för dagens viktiga grejer. 

    För vad är egentligen viktigast? Är det nödvändigt att stressa igång för saker du inte kan påverka?

    Att behålla lugnet i snökaos kan troligtvis appliceras på andra delar i livet…

    ✨ Sofia